Late to the Party, mina personliga favoritmatcher 2000-09
Kom på att jag missade ett fint tillfälle att ranka minesvärda personliga favoritmatcher från det gågna årtiondet. Jag har borderline beslutsångest så jag brukar HATA rankingslistor. Men skall försöka skrapa fram en top 10 lista. Jag kommer dock GARANTERAT glömma bort matcher som jag totalt markade för som jag nu har glömt bort då jag från minnet försöker minnas tillbaka på matcher.
10: 2009-11-13 Undertaker Vs. CM Punk, Casket Match, House Show, Hamburg.
Fuskar lite här, men den här matchen har hittils varit den bästa wrestling matchen jag har sett live (vilket förvisso inte är så svårt då jag bara gått på två wrestling shower). Oerhört skön stämning, ovanligt lång match och ovanligt stora bumps från en Undertaker som nog var ordentligt sliten då det här var sista showen på touren där han körde samma match 5 dagar i rad. Riktigt underhållande!
9: 2004-02-14 Eddie Guerrero Vs. Brock Lesnar, No Way Out 2004
En match som har växt emotionellt med åren speciellt efter 2005. När Eddie vann dock så vill jag minnas att jag var mer förvånad glad än markandes överlycklig, inga glädjetårar vad jag minns, det kommer senare i listan i en annan match.
8: 2008-10-25 Marufuji Vs. KENTA
Kan hända att jag tänker på fel match, men tror inte det. Egentligen så platsar inte den här matchen på den här listan, men den är med för en anledning. Jag har aldrig varit med om en 1 timmas match som gick förbi så fort. Det finns inget bättre än när man kan förlora sig själv i en match och glömma allt annat omkring sig och den här matchen lyckades göra detta i en hel timma som kändes som en kvart.
7: 2003-01-19 Angle Vs. Benoit Royal Rumble 2003
Så här 7 år senare så minns jag väldigt lite från själva matchen mer än att Angle vann och att Benoit fick stående ovationer efteråt. Men det man minns är känslan man fick efter matchen. Man visste att man hade sett något speciellt, något mäktigt.
6: 2005-04-03 Angle Vs. Shawn Michaels WrestleMania XXI
Hamnar under samma kategori som den förra. Jag minns HBK åka genom bordet och jag minns honom submitta. Minns inget annat från matchen. Men man fick samma känsla efter den här matchen också, vilket är en avledningarna till att den hamnar så högt.
5: 2003-03-01 Kobashi Vs. Misawa
Nu kommer jag tyvärr låta som en broken record. Men återigen så minns jag bara den sjuka Half Nelson (om jag minns rätt) Suplexen från rampen och att Kobashi vann. Det och att jag inte kan koppla någon känsla till den här matchen gör att den bara blir 5:a. Dock så har den här matchen en annan viktig funktion, var första NOAH matchen jag såg och första japanska matchen sedan Eurosport sände NJPW i mitten av 90-talet. Så det här var matchen som introducerade mig på riktigt till Kobashi, Misawa, AJPW, Royal Road och allt annat som man bara hade hört talas om och sett mindre klipp av tidigare. Bara från det perspektivet borde den här matchen egentligen bli 1:a.
4: 2009-04-25 Shawn Michaels Vs. Undertaker Wrestlemania XXV
Matchen som räddade årets WM. Ta bort den här matchen från WMXXV och du skulle få den minst minnesvärda WM på ett årtionde. Detta från två 44 åringar vars knän och ryggar är helt förstörda. DET är imponerande. Vad skall man säga om den här matchen? Vad sägs om att man lyckades leva sig helt in i matchen och trodde near falls som Michaels hade kunde vara finishen, trots att ens sunda förnuft givetvis visste att UT inte skulle förlora sin streak här. Bevis på en bra match. Den här matchen hade även tillfället där man var övertygad om att Undertaker hade brytit nacken och i bästa fall blivit förlamad. So it had it all, även fruktan för att man såg någon dö i (utanför) ringen.
Nu kommer vi till dem sista 3 matchern och problemet jag hade där jag inte kunde ranka en given 1:a...skall motivera varför under varje och efter.
3: 2008-03-30 Shawn Michaels Vs. Ric Flair WrestleMania XXIV
En tårögd HBK som säger "I'm sorry, I love you" före han superkickar en Flair som skriker åt honom att göra det. Sicken känslofylld match. Givetvis grät man efteråt. Och oberoende vad folk tycker om matchen i sig så var det en berg och dalbana av känslor man kände under och efter matchen. RAW dagen efter grät man ännu mer. Den här matchen skulle vara 1:a på den här listan om bara Flair inte hade gift sig för 6:e gången och tvingats tillbaka till ringen både i Australien och förr eller senare även i USA. Fast Terry Funk har ju bevisat att en wrestling retirement aldrig håller. I wrestling går man i pension först när man är död.
2: 2005-07-18 Kobashi Vs. Sasaki
Av alla andra 9 matcher på den här listan. Så var ingen så löjligt underhållande som den här matchen. Man satt och markade under hela matchen. Publiken, chopsen, Sasakis bröstkorg. Allt var så mäktigt. Chaoricus (om jag minns rätt) hade en morgonrutin i flera veckor där det första han gjorde på dagen var att se början av den här matchen med chopfesten. Säger något hur markhärligt den här matchen var.
1: 2004-03-14 Chris Benoit Vs. Shawn Michaels Vs. HHH Wrestlemania XX
Tänk om den 24e Juni 2007 aldrig inträffade. Tänk om Benoit inte hade blivit psykiskt sjuk. Då hade jag valt den här matchen utan tvivel och utan konkurans som 1:a. Nu blir den tveksam 1:a mest i brist på att ingen annan match var självklar 1:a och ingen annan match är associerad med så många känslor. Jag har aldrig gråtit så många glädjetårar som när Benoit blev champion, inte ens när Penguins vann, inte ens när Grekland vann EM, inte ens under den bästa feel good filmen. När Eddie kom ut och stog med Benoit så var det totalt harmoni, allt var rätt i världen, var en total lycka som jag sällan har varit med om. Givetvis så är det känslor som idag är bittra och äckliga. Jag kan inte längre gåtillbaka den här matchen och få den ultimata feel good känslan.
Så hur kan den här matchen bli 1:a under en kategori "personliga favoritmatcher" när jag inte längre kan kolla på matchen utan att må dåligt? För minnet av känslorna man hade när det inträffade. En ren lycka som man inte kommer känna igen före ens barn föds. Det är den känslan jag vill minnas.
10: 2009-11-13 Undertaker Vs. CM Punk, Casket Match, House Show, Hamburg.
Fuskar lite här, men den här matchen har hittils varit den bästa wrestling matchen jag har sett live (vilket förvisso inte är så svårt då jag bara gått på två wrestling shower). Oerhört skön stämning, ovanligt lång match och ovanligt stora bumps från en Undertaker som nog var ordentligt sliten då det här var sista showen på touren där han körde samma match 5 dagar i rad. Riktigt underhållande!
9: 2004-02-14 Eddie Guerrero Vs. Brock Lesnar, No Way Out 2004
En match som har växt emotionellt med åren speciellt efter 2005. När Eddie vann dock så vill jag minnas att jag var mer förvånad glad än markandes överlycklig, inga glädjetårar vad jag minns, det kommer senare i listan i en annan match.
8: 2008-10-25 Marufuji Vs. KENTA
Kan hända att jag tänker på fel match, men tror inte det. Egentligen så platsar inte den här matchen på den här listan, men den är med för en anledning. Jag har aldrig varit med om en 1 timmas match som gick förbi så fort. Det finns inget bättre än när man kan förlora sig själv i en match och glömma allt annat omkring sig och den här matchen lyckades göra detta i en hel timma som kändes som en kvart.
7: 2003-01-19 Angle Vs. Benoit Royal Rumble 2003
Så här 7 år senare så minns jag väldigt lite från själva matchen mer än att Angle vann och att Benoit fick stående ovationer efteråt. Men det man minns är känslan man fick efter matchen. Man visste att man hade sett något speciellt, något mäktigt.
6: 2005-04-03 Angle Vs. Shawn Michaels WrestleMania XXI
Hamnar under samma kategori som den förra. Jag minns HBK åka genom bordet och jag minns honom submitta. Minns inget annat från matchen. Men man fick samma känsla efter den här matchen också, vilket är en avledningarna till att den hamnar så högt.
5: 2003-03-01 Kobashi Vs. Misawa
Nu kommer jag tyvärr låta som en broken record. Men återigen så minns jag bara den sjuka Half Nelson (om jag minns rätt) Suplexen från rampen och att Kobashi vann. Det och att jag inte kan koppla någon känsla till den här matchen gör att den bara blir 5:a. Dock så har den här matchen en annan viktig funktion, var första NOAH matchen jag såg och första japanska matchen sedan Eurosport sände NJPW i mitten av 90-talet. Så det här var matchen som introducerade mig på riktigt till Kobashi, Misawa, AJPW, Royal Road och allt annat som man bara hade hört talas om och sett mindre klipp av tidigare. Bara från det perspektivet borde den här matchen egentligen bli 1:a.
4: 2009-04-25 Shawn Michaels Vs. Undertaker Wrestlemania XXV
Matchen som räddade årets WM. Ta bort den här matchen från WMXXV och du skulle få den minst minnesvärda WM på ett årtionde. Detta från två 44 åringar vars knän och ryggar är helt förstörda. DET är imponerande. Vad skall man säga om den här matchen? Vad sägs om att man lyckades leva sig helt in i matchen och trodde near falls som Michaels hade kunde vara finishen, trots att ens sunda förnuft givetvis visste att UT inte skulle förlora sin streak här. Bevis på en bra match. Den här matchen hade även tillfället där man var övertygad om att Undertaker hade brytit nacken och i bästa fall blivit förlamad. So it had it all, även fruktan för att man såg någon dö i (utanför) ringen.
Nu kommer vi till dem sista 3 matchern och problemet jag hade där jag inte kunde ranka en given 1:a...skall motivera varför under varje och efter.
3: 2008-03-30 Shawn Michaels Vs. Ric Flair WrestleMania XXIV
En tårögd HBK som säger "I'm sorry, I love you" före han superkickar en Flair som skriker åt honom att göra det. Sicken känslofylld match. Givetvis grät man efteråt. Och oberoende vad folk tycker om matchen i sig så var det en berg och dalbana av känslor man kände under och efter matchen. RAW dagen efter grät man ännu mer. Den här matchen skulle vara 1:a på den här listan om bara Flair inte hade gift sig för 6:e gången och tvingats tillbaka till ringen både i Australien och förr eller senare även i USA. Fast Terry Funk har ju bevisat att en wrestling retirement aldrig håller. I wrestling går man i pension först när man är död.
2: 2005-07-18 Kobashi Vs. Sasaki
Av alla andra 9 matcher på den här listan. Så var ingen så löjligt underhållande som den här matchen. Man satt och markade under hela matchen. Publiken, chopsen, Sasakis bröstkorg. Allt var så mäktigt. Chaoricus (om jag minns rätt) hade en morgonrutin i flera veckor där det första han gjorde på dagen var att se början av den här matchen med chopfesten. Säger något hur markhärligt den här matchen var.
1: 2004-03-14 Chris Benoit Vs. Shawn Michaels Vs. HHH Wrestlemania XX
Tänk om den 24e Juni 2007 aldrig inträffade. Tänk om Benoit inte hade blivit psykiskt sjuk. Då hade jag valt den här matchen utan tvivel och utan konkurans som 1:a. Nu blir den tveksam 1:a mest i brist på att ingen annan match var självklar 1:a och ingen annan match är associerad med så många känslor. Jag har aldrig gråtit så många glädjetårar som när Benoit blev champion, inte ens när Penguins vann, inte ens när Grekland vann EM, inte ens under den bästa feel good filmen. När Eddie kom ut och stog med Benoit så var det totalt harmoni, allt var rätt i världen, var en total lycka som jag sällan har varit med om. Givetvis så är det känslor som idag är bittra och äckliga. Jag kan inte längre gåtillbaka den här matchen och få den ultimata feel good känslan.
Så hur kan den här matchen bli 1:a under en kategori "personliga favoritmatcher" när jag inte längre kan kolla på matchen utan att må dåligt? För minnet av känslorna man hade när det inträffade. En ren lycka som man inte kommer känna igen före ens barn föds. Det är den känslan jag vill minnas.
posted by Batman666 at 01:16
<< Home