Var RAW bättre förr?
Satt och kollade på en gammal RAW från Attitude eran, var från 11:e Januari 1999 och var veckan efter Foley vann bältet mot Rock. Skall tilläggas att jag är småsjuk och har dragits med magsjukan senaste veckan, så om jag låter lite för grinig (jag grinig? har väll aldrig hänt!) så kan det vara förklaringen, men jag är inte direkt imponerad över detta 'klassiska' RAW från Attitude eran. Kanske är för mycket nostalgi trots allt?
Att Vince Russo är head booker märks tydligt, Crash TV, men jag tyckte kvaliten på segmenten var låg, för mycket catch frases och ingen riktig substans i intervjuerna, inte ens Foleys första intervju som Champion kändes något vidare. Undertaker började sin Satanist gimmick på den här showen och hela det långa segmentet (ca. 11 minuter) tyckte jag var ofattbart tråkigt, UT:s tal och hela den där kniven, skära och blodet kändes allmänt ointressant. Matchkvaliten var inte heller den bästa, även om man fick förvisso se HHH Vs. Edge (som var enda matchen som fick en Clean finish på hela showen). Det som förvisso Russo gjorde bra var att 'få med alla' i storylines, känns på något sätt mer utarbetet då än nu. Vilket är rätt naturligt då det var bara 3 personer som skrev RAW då och kunde ha en längre kontinuietet och jobba effektivare med att få ihop alla i storylines än nu när du har en hel grupp med writers. Sedan kom höjdpunkten på showen, det klassiska Workout segmentet med Vince och Shane då Shane tränar upp Vince inför Royal Rumble. Underbart segment, 'Catch the chicken!'. Showen avslutades med ett DX Vs. Corporation Royal Rumble för Nr 30 på Royal Rumble, där WWE drog till med överraskningen att låta Chyna vinna.
Som sagt, jag var inte imponerad och det kan mycket väll vara med nostalgiska minnen man minns Attitude eran och det gamla ordspråket 'Det var bättre förr', med det kanske inte var bättre än så här? Eller råkar det här bara vara en utav de sämre RAW? Eller är det helt enkelt så att RAW var alltid så här men att de var så populära under Attitude eran att de kunde komma undan med mycket skit?
Att Vince Russo är head booker märks tydligt, Crash TV, men jag tyckte kvaliten på segmenten var låg, för mycket catch frases och ingen riktig substans i intervjuerna, inte ens Foleys första intervju som Champion kändes något vidare. Undertaker började sin Satanist gimmick på den här showen och hela det långa segmentet (ca. 11 minuter) tyckte jag var ofattbart tråkigt, UT:s tal och hela den där kniven, skära och blodet kändes allmänt ointressant. Matchkvaliten var inte heller den bästa, även om man fick förvisso se HHH Vs. Edge (som var enda matchen som fick en Clean finish på hela showen). Det som förvisso Russo gjorde bra var att 'få med alla' i storylines, känns på något sätt mer utarbetet då än nu. Vilket är rätt naturligt då det var bara 3 personer som skrev RAW då och kunde ha en längre kontinuietet och jobba effektivare med att få ihop alla i storylines än nu när du har en hel grupp med writers. Sedan kom höjdpunkten på showen, det klassiska Workout segmentet med Vince och Shane då Shane tränar upp Vince inför Royal Rumble. Underbart segment, 'Catch the chicken!'. Showen avslutades med ett DX Vs. Corporation Royal Rumble för Nr 30 på Royal Rumble, där WWE drog till med överraskningen att låta Chyna vinna.
Som sagt, jag var inte imponerad och det kan mycket väll vara med nostalgiska minnen man minns Attitude eran och det gamla ordspråket 'Det var bättre förr', med det kanske inte var bättre än så här? Eller råkar det här bara vara en utav de sämre RAW? Eller är det helt enkelt så att RAW var alltid så här men att de var så populära under Attitude eran att de kunde komma undan med mycket skit?
posted by Batman666 at 21:16
<< Home