Kommentatorers makt

Med tanke på Joey Styles i Måndags och det faktum att Todd Grisham fick kommentera Main Eventet (vilket var ganska brutalt, men fortfarrande bättre än Coach) fick mig att fundera över kommentatorers makt över en produkt. Vissa kommentatorer symboliserar och betyder olika mycket för folk och för själva produkten (matcherna/galorna). Foley själv erkände att han tyckte det var synd att JR inte kunde kommentera matchen där han vann world title för första gången då det hade varit mer speciellt och bättre än den väldigt gröna Michael Cole. Även Inoki drog in en gammal NJPW kommentator från 80-talet som hade inte kommenterat i nästan 10 år för Inoki:s retirement match mot Frye. Så är det med JR och Wrestlemania, JR symboliserar storhet och ger matchen en större betydelse (vilket betyder ännu mer nu när han kör bara PPVs, fast jag antar att chanserna är stora att han återvänder på RAW nu på måndag som vanligt igen).

Joey Styles själv i ECW utstrålade en viss trygghet och charm. En trygghet i att man kunde luta sig bakåt och veta att Joey har stenkoll samtidigt som han hade en förmåga att vara väldigt underhållande. Var aldrig tråkigt att lyssna på Styles när han kommenterade matcherna (vid vissa tillfällen så var han mer underhållande än matcherna själva, speciellt en hel del tidigt ECW).

Michael Cole har gått från råusel till helt godkänd för den positionen han har (den 2:a rankade showen) sedan så har Tazz hjälpt väldigt mycket då rollerna oftast blir omvända och Tazz köra Play-By-Play med greppens namn som Cole ofta inte kan. Som tur är så har han slutat med den väldigt störande '72 Hours away, 3 days from *PPV*' repliken.

Vince McMahon, kändes oerhört falsk som kommentator och hade den där störande förmågan att räkna upp till 3 vid counts och sedan låta förvånad då det inte blev en 3 count men en 2 count.

Eric Bischoff, för att vara helt ärlig så var det 10 år sedan jag hörde Bischoff vara Play-By-Play kommentator på Nitro, så jag minns inte exakt hur värdelös han var. Jag antar att han var en något mindre störande version utav Vince McMahon som PBP kommentator.

Tony Schiavone (störande kommentator, störande efternamn att stava rätt till) kändes som en blandning mellan JR när han är som värst med att spotta ut catchfrases & en tidig Michael Cole. Med tanka på hur ofta Schiavone nämnde att den här matchen var den bästa han någonsin sett eller hur det här var Nitro:s bästa match genom tiderna, så kan man undra om han hade minnet utav en guldfisk. För att inte glömma den fina kommentaren ang. kvällen då Foley skulle vinna bältet och hur han spoilade resultatet och drog en sarkastisk kommentar (dock skall han enligt Foley ha ringt sedan på kvällen och bett om ursäkt för kommentaren som enligt honom kom från Bischoff).

Mike Teenay lider utav kommentatorns öde IMO. Han är väldigt påläst och kunnig, men han har varit inblandad i så mycket skit (både i WCW & TNA) att det har 'fastnat på honom' och varje gång jag hör hans röst så blir det omedvetet att man tänker B-aktigt och wrestlecrap. Att han fick spela 2:a fiol till Schiavone i WCW och att han parades ihop med den EXTREMT störande Don West i TNA har ju inte gjort saken bättre.


Har fokuserat på Play-By-Play kommentatorerna då de har en förmåga att representera rösten för produkten men givetvis så spelar en bra Color kommentator stor roll och en bra parning är guld värd. Kolla bara hur mycket Cole-Tazz har växt på Smackdown. Eller ta mitt favoritpar när det gäller kommentatorer, JR-Heyman. Tror ingen motiverade JR så mycket som Heyman. Fast JR visar sin styrka i förmågan att kunna anpassa sig och skapa en intressant personkemi med en rad olika color kommentatorer som Tazz, Lawler (som var flera nivåer bättre 10 år sedan än idag) och Cornette.

Om bara Lawler nu kunde gå och bli riktigt elak igen som han var för 10 år sedan istället för att vara en kåt gammal tweener som han är idag.