Bookning

Vince Russo må vara en idiot som pissade på ett world title bälte med 60 års historia och kan länkas som en utav de största anledningarna till WCW:s undergång. Men när det kommer till WWE:s bookningstaktik, så tycker jag att han har helt korrekt i frågan om varför WWE bookar så galet nuförtiden.

I samma artikel utav Perkoff som jag nämnde i förra inlägget, så tas WWE:s bookers upp. Vince har på senare år en förmåga att hyra in Hollywood writers för att skriva intervjuer åt brottarna och storylines till WWE. Problemet är att det är inget krav att man skall kunna något om wrestling industrin eller ens veta något om karraktärerna före man börjar på jobbet (vilket blev pinsamt uppenbart förra året då det kom fram att den senaste writern som de hade hyrt in för Smackdown inte visste vad Face eller Heel betydde).

Så här har vi första felet med bookningen i WWE idag, folk som inte har någon koll om Wrestling sitter och pitchar idéer om storylines och gimmicks till Vince (som verkar ha fått en ganska grov 60-års kris). Det här är folk som inte skall ha något med WWE att göra. Nu är jag inte emot att Hollywood writers jobbar som bookers i WWE, men då måste de ha ett wrestling intresse och komma in till jobbet med en grundkunskap där man slipper omskola de. Ed Ferrara är ett bra exempel på en Hollywood writer som funkade som booker i WWE för att han var ett wrestling fan och hade en kunskapsbakgrund där man slapp skola om honom.

Vilket leder till det andra felet med dagens bookning i WWE. Vilket är länkat till min kommentar ang. Russo i början utav detta inlägg. Russo har vid flera tillfällen nämnt att dagens system med bookningskommiteé inte funkar och jag tycker han har helt rätt. Att ha en hel grupp med writers sittandes och pitcha idéer och storylines gör det hela till väldigt tidskrävande, oorganiserat och det är som det gamla ordspråket 'ju mer kockar destå sämre soppa'. Det tar längre tid med en större grupp writers och det blir oftast en ostrukturell bookning (vilket WWE har visat vid ett par tillfällen när de helt enkelt 'glömmer bort' sin historia) för alla som inte är Main Eventers. Detta betyder inte att det är en garanti att det alltid blir en mer strukturell och linjerad bookning om det är färre writers, men du sparar tiden det tar att diskutera och övertala en större grupp speciellt om en stor del utav den gruppen inte har samma kunskap om wrestling industrin. Här tycker jag att WWE måste banta ner 'gruppen' till max 3 writers (och då kunniga bookers som vet hur wrestling industrin funkar) per show (RAW och Smackdown) som sätter sig ner och går igenom hela cardet och bygger upp en struktur och ett mål för varje brottare i förbundet och sedan pitchar sina förslag till Vince som då får ge klartecken.

Vilket leder oss till den 3:e punkten ang. WWE:s bookningar, Intervjuerna. Man MÅSTE låta brottare få känna efter själv och producera sin egen intervju. Ge inte brottare ett manus som de skall läsa sina repliker som skådespelare, det brukas nästan alltid kännas halvhjärtat och ointressant. Ge brottarna bara vissa punkter som behöver tas upp och målet med intervjun och låt var och en improvisera på resterande biten. Det här är ett steg i rätt riktning att producera brottare som Austin/Rock/Foley/Flair som kan ge intervjuerna som skapar intresse för PPVs. (Sedan hjälper det om man ger brottare rätt gimmick också och inte göra som de gjorde med Donovan Morgan som i OVW var en utav de bästa talkers, som fick en gimmick där han stammade i WWE).

Vince gör ingen wrestling fan en tjänst när han har tillgång till folk som Paul Heyman och Jim Cornette men använder inte dessa som bookers för varken RAW eller Smackdown. Kolla bara hur intressant Smackdown blev hösten 2002 när Heyman var Head Booker (man kan förvisso hävda att Heyman bookade Smackdown TV cardsen FÖR bra för WWE:s bästa).